fredag 29 november 2013

Ny vd för Västsvenska Turistrådet utsedd


 Fredrik Linden ny vd för Västsvenska Turistrådet'¨


 Fredrik Lindén heter den nye vd:n för Västsvenska turistrådet. Styrelsen och de anställda har haft olika meningar om vem som skulle få jobbet men nu segrade styreslens förslag
.Lindén är 51 år och har en bakgrund inom Sveriges Exportråd och jobbat på ledande poster i olika delar av världen.
'-Det är en oerhört spännande bransch i en spännande region med stor betydelse och goda utvecklingsmöjligheter säger Fredrik Linden till tidningen Travel Report.
 - Fredrik har många år av framgångsrikt ledarskap med sig. Med sin breda kompetens är han rätt person att leda bolaget in i framtiden, säger Britt-Marie Andrén Karlsson, ordförande i Västsvenska Turistrådet till samma tidning.Målet är att Västra Götaland ska vara Skandinaviens mest besökta, uppskattade och inkomstbringande turismregion.
 -  Det är i hög grad Västsvenska Turistrådet som ska driva den utvecklingen, i samverkan med branschföretag och olika samarbetsparter. Det handlar förstås om marknadsföring, men minst lika mycket om affärs- och kunskapsutveckling. Med sin bakgrund har Fredrik Lindén en stabil grund för detta, säger Britt-Marie Andrén Karlsson.

måndag 25 november 2013

Papperstidningen är inte död

Andel av befolkningen som läser dagstidning på papper eller på webb eller en kombination av dessa.

I dessa spalter har diskuterats hur vi läser tidningar och hur dessa ser ut. Många spår papperstidningens död men ny statistik visar att det dröjer innan vi överger papperet. Läsarstatistik visar att intresset för tidningarna och dess innehåll är i topp bland publicerade artiklar i denna nättidning.

 

 

77 procent av läsningen i papper

25 NOVEMBER, 2013
Traditionella medier konsumeras i traditionella former. Det visar statistikrapporter Svenskarna och internet från .SE (Stiftelsen för internetinfrastruktur).
Mobilanvändandet för internet ökar kraftigt visar studien. 65 procent använder internet i mobilen. 2010 var det 22 procent.
31 procent av svenskarna har tillgång till en surfplatta och 89 procent av befolkningen 18 år och uppåt använder internet. Och de traditionella medierna står starka på nätet. Räknat över hela befolkningen ägnas en tredjedel av den fria internettiden åt innehåll från traditionella medier. Nästan alla upp till 55 år tar åtminstone ibland del av nyheter på internet som publiceras av traditionella medieföretag. Det är betydligt vanligare att använda datorn än mobilen för att ta till sig nyheter.
Men det är i de traditionella formerna som de traditionella medierna står starkast. 47 procent av internetanvändarna läser sin tidning endast på papper och en mindre grupp (åtta procent), företrädesvis unga, läser bara tidningar på nätet.
Totalt sker 77 procent av tidningsläsningen i papperstidningen och 23 procent i webbversionen.
Mest tid ägnar svenskar över 17 år åt att se på TV och lyssna på radio, därefefter följer pappersprodukter som böcker och tidningar.
Kvällstidningarna har fler läsare på nätet än på papperet.
(Denna artikel publiceras i dagens upplaga av facktidningen Journalsten)

söndag 24 november 2013

Granska kommunledningen i Uddevalla!

I kommunledningen i Uddevalla har en längre tid ingått en person som tillåtits hantera sitt uppdrag på ett upprörande sätt. Hur har detta kunnat ske utan att någon slagit larm. Räkningarna för mobilsamtal har varit alldeles för höga.  Hur har det kunnat gå flera år utan att man bytt abonnemang eller på annat sätt påtalat för vederbörande att samtalen blivit för dyra. Vem har attesterat räkningarna. Eller betalas de via autogiro utan att någon kollar?  El-Naggar har förmodligen  fått en mobiltelefon och förutsatt att experterna upphandlat ett billigt abonnemang Är det då hans uppgift att ge sig in i granskning av hur hans arbetsverktyg inhandlats?  Skulle han uppsöka inköpskontoret för att kolla att den dator han använder har anskaffats till lägsta pris och har pennorna köpts på rea.
En politiker ska syssla med politik, ha visioner för framtiden och hitta metoder att förverkliga dem.
Jag har besökt många turistmässor under årens lopp och den ende politiker som väckt uppmärksamhet för sina goda ideer i dessa sammanhang har varit El-Naggar. Han har rest till mellanöstern på en turistkonferens. Resan har gjorts efter godkännande av ansvariga inom Uddevalla kommun. Med på resan var en av landets absolut främsta turistexperter, uddevallabon Nils Carlsson, vilket borgar för att det var en konferens där Uddevalla hade anledning vara med. El-Naggar har turism på sin lott och det finns knappast någon i Uddevallas kommunledning som kommer i närheten av de kontakter som han har i denna del av världen. 
Jag försvarar givetvis inte hans tilltag att ta reda på till vem en anställd ringer till och dessutom reda ut dennes politiska hemvist.  Om han gjort det på någons uppdrag och om det finns koppling till turbulensen i Lysekil är det allvarligt.  Men när en politiker eller tjänstman ska krossas får misstagen orimliga proportioner.  Om flera års goda insatser i kommunen sägs inte ett ord. Jag hade gärna sett en kompletterande bild av El-Naggar.  Hittills har han bara  beskrivits som en brottsling som omedelbart bör packa ihop och avgå.
Jag känner inte El-Naggar, därför vill jag gärna veta vad han uträttat under sin tid som kommunalråd. Och jag vill också gärna veta vad övriga kommunalråd uträttat. Har den som inte hamnat i massmedias fokus uträttat stordåd.  Vad har t ex Ingemar Samuelsson gjort under sin tid i kommunledningen? Har jag missat dessa stora insatser?
En av dem som jobbat nära El-Naggar är Magnus Jacobsson och denne har haft modet att lyfta fram de positiva sidorna hos sin kollega när stormen viner.  Övriga tiger.
Bohusläningen bör därför granska kommunledningen bättre. Inte bara haka på ett tips från någon läsare och sedan köra detta i botten för att knäcka politikern. Det finns fler spår.
Jag vill veta hur upphandling går till, hur revisorerna jobbar och annat som är oklart när miljonerna rullar.  
För några decennier sedan hade vi ett enda kommunalråd i Uddevalla. Nu har vi en handfull. Vad kostar denna byråkrati? Det är inte bara byte av beteckning från nämndordförande till kommunalråd.  Vad har de uträttat? Kanske finns några lik i garderoben även hos dessa.
Sitter någon på två stolar?  Både styrelseledamot i bolaget och kund i detsamma. Ett en styrelseledamot i Volvo skulle köra omkring i en BMW är närmast otänkbart.
Energichefen Roger Johansson f d moderat har utmärkta inlägg på Facebook och här återger jag ett:
 "Styrelseledamöter i kommunala bolag som också är kunder i bolaget? Skumt? Korruption? Ja, enligt Bohusläningen, som dock inte förklarat hur styrelseledamöter i Uddevalla Energi ska bete sig för att undvika att använda elnätet.

Den för turismfrågor i Uddevalla ansvarige politikern deltar i en turismmässa i Dubai efter beslut i kommunledningen. Skumt? Korruption? Ja, enligt Bohusläningen och den kommunledning, som beslutat om resan.

Politik är uppenbarligen det omöjigas konst."

måndag 18 november 2013

Bråken blir bara värre och värre

Det bråkas i nästan varje kommun nu. Bråk som gör att politiker och tjänstmän får ägna sig åt helt annat än de borde. Kommunalråd och höga chefer ska inte behöva ägna sig åt att leta kvitton för några hundringar som i Göteborg eller jag mobilräkningar som i Uddevalla.
Det borde vara en självklarhet för alla att inte fuska med skattepengar (och inga andra heller för den delen). Kanske borde vi återinföra sjunde budet i praktisk gärning: Du ska inte stjäla. I min generation lydde vi detta visa bud.
Senaste dagarna har jag läst om skandaler och bråk i nästan varje kommun. I Lerum är alliansen splittrad om budgeten igen och bråkar som aldrig förr. Det är inte mycket kvar av klok ledning i toppen när inte "regeringen" kan vara sams i viktiga pengafrågor. På Tjörn anklagas de två tyngsta oppositionspolitikerna för att sprida rädsla bland medarbetarna  I ett anonymt brev till kommunchefen från medarbetare i kommunen sägs bl a : Medarbetarnas kontakter med politikerna Benny Andersson och Benny Halldin har spårat ur fullständigt, anställda ska inte behöva känna sig rädda i mötet med poltiker och en rad andra problem. I Kungsbacka har tre personer omplacerats, tre uppfattar sig som kränkta och förvaltningschefen har polisanmälts. Situationen på tekniska förvaltningen blir bara värre och värre. En kvinna blev sjuk och vid återkomsten efter några dagar var lösenord i datorn utbytt och arbetsuppgifterna ändrade. Hela hösten har det pågått så här.
I Orust kommun har bråket pågått länge och politiker tvingats gå.  I Färgelanda avgår eller avskedas höga tjänstemän på löpande band.  I Lysekil tvingades kommunalrådet att gå i det bråk som pågått en längre tid.
Norrut i Bohuslän verkar det bättre.
Det stundar nu val och väljarna vill givetvis veta vad poltikerna har för för visioner för kommande mandatperioden. Det får man inte veta nu utan bara att det bråkas på alla nivåer.
Många av dessa politiker och tjänstemän är säkert mycket duktiga men hindras nu att blomma ut på grund av oförklarligt klantigt beteende.  Chefredaktör Peter Hjörne skriver i sin ledarkrönika i söndags i GP mycket kloka ord om hur det står till i Göteborg.  Skickliga företagsledare och IFK-ordförande tvingas bort för ett kvitto på 500 kr. Är det rimliga konsekvenser och hur kommer det att påverka dagens ledare.

Jag återger delar av denna krönika här:

Vi måste ge saker dess rätta proportioner och inte själva köpa bilden av en stad på dekis, skriver Peter Hjörne.
Att det blåser i Göteborg är ingen nyhet för oss som bor här. Det bästa man säga om det är att det är uppfriskande. Att det blåser i Göteborg kommunalpolitiskt är tyvärr heller ingen nyhet längre, men det är inte uppfriskande. Det är bekymmersamt av flera skäl: Det skadar medborgarnas förtroende för samhällsinstitutionerna och för politiken. Det riskerar också att skada stadens anseende bortom skansarna.
Dessutom skymmer de återkommande affärerna sikten för viktigare saker. Jag menar inte att etikfrågorna inte är viktiga. De är i själva verket fundamentet på vilket ett gott samhälle byggs. Men om stadens toppolitiker med jämna mellanrum måste hantera större eller mindre skandaler, så säger det sig självt att affärerna står i vägen för många andra frågor.
Vi riskerar därmed att hamna på efterkälken. Medan Stockholm ångar på och väntas vara Europas snabbast växande huvudstad till 2030 så är vi upptagna av kvittomygel. När vi borde syna och diskutera kvalitet i skolor, äldreomsorg och sjukvård, stadsbyggnad, infrastruktur, trafiksituationen, kompetensen i upphandlingar, forskning, näringslivsklimat och sjöfartens och hamnens framtid så pratar vi svarta fritidsbåtplatser och alkohol i representationen.
Så det är flerfaldigt angeläget att komma till rätta med de missförhållanden som onekligen finns. Men det är också viktigt att ge det som händer eller synes hända rätt proportioner. Är Göteborg verkligen så korrupt och illa skött som en del vill påstå?
Inga-Britt Ahlenius, gästprofessor vid Göteborgs universitet och tidigare chef för Riksrevisionsverket, sågade i två artiklar på GP Debatt i veckan, Göteborg jämns med fotknölarna. Några axplock:
”Göteborg har gett vanskötsel och korruption ett ansikte. Den senaste veckans rapportering bekräftar bilden – den av moraliskt förfall och kulturkollaps i skötseln av rikets andra stad” och ”Att Göteborg på egen hand skulle kunna förändra denna kultur, åstadkomma ett paradigmskifte, tro jag inte ett ögonblick på.”
Och jag tror inte för ett ögonblick att det står så illa till, inte heller tror jag att Göteborgs stad är oförmögen att komma till rätta med problemen. Därmed inte sagt att Ahlenius inte har rätt på en rad konkreta punkter.
Den senaste tiden har insändarsidor och sociala medier översvämmats av en upprördhet och en hätskhet som många gånger saknar proportioner. Det är som om Göteborgs kommun vore ett korrupt träsk befolkat av mafioso och som om de som begått felaktigheterna vore våldtäktsmän, knarkförsäljare och yxmördare. Det talas om korruption som om Göteborg vore Afghanistan, Nordkorea eller Somalia, de tre länder som ligger sämst till i Transparency Internationals index över korruption i offentlig sektor (Danmark ligger bäst till och Sverige fyra av 176 länder).
Göteborgs stad har en omsättning på 34 miljarder kronor och nästan 49 000 anställda. Det är givet att den verksamheten måste skötas med stor skicklighet och med hög moral. Men det är också givet att det finns några ruttna ägg i varje korg. Fel går att finna överallt, vilket inte innebär att hela systemet är korrupt eller illa skött. Det skulle förvåna mig storligen om det inte hittades ett och annat felaktigt kvitto om Uppdrag Granskning satte luppen på Stockholm eller Malmö.
Anneli Hulthén, Mats Pilhem och Kia Andreasson redogjorde i en debattartikel i GP för vad som faktiskt görs och gjorts för att förbättra styrning och moral i Göteborg. Det gjorde också stadsdirektören Bengt Delang. Mycket görs, mer kommer att göras! Räcker det? Är det tillräckligt genomgripande? Det återstår att se men förändringsarbete tar tid och kräver uthållighet.
Göteborg är en bra stad i många avseenden och mycket talar för vår stad framgent. Det får inte solkas eller skymmas av oegentligheter och mygel. Men vi måste också ge saker dess rätta proportioner och inte själva köpa bilden av en stad på dekis. Vi får inte bli så rädda av det som hänt att det enda vi gör är att undvika misstag, finna fel och kontrollera. Så bygger man inte stad!
Och kom ihåg vad IFK Göteborgs tränare Mikael Stahre sa, visserligen om sitt lag, men det stämmer också på vår stad: ”Att orka studsa tillbaka är Göteborgs storhet”.

Så här räddar du dåliga aktieköp


Här är en artikel för dig som försöker göra klipp på börsen och tycker att du misslyckas. Denna långsiktiga investering är för de allra flesta en utmärkt och jag har förordat den många gånger. Så här skriver Privata Affärers Marcus Hernhag idag.

 

En strategi som lönar sig  Även om du har maximal otur med tajmingen funkar strategin att köpa och behålla bolag på lång sikt, skriver Privata Affärers Marcus Hernhag.                

 
Under finanskrisen hörde jag de som sa att strategin att köpa och behålla var död. Även småsparare sades vara tvungna att bli mer aktiva och hoppa in och ut ur marknaden för att klara sig. Men även om du köpte med maximalt dålig tajming precis på toppen 2007 och sedan behållit aktierna har du nu tjänat pengar.
När vi pratar om börsindex menar vi normalt prisindex. Köpte du aktier på toppen den 16 juli 2007 och sedan fått samma avkastning som Stockholmsbörsens bredaste prisindex OMXSPI har du förlorat 3,9 procent. Men prisindex säger bara halva sanningen, för den exkluderar utdelningarna.
Tittar vi på börsens avkastningsindex OMXSGI ser det annorlunda ut. Din totala avkastning är trots finanskrisens djupa svacka över de drygt sex åren hyfsade 18,9 procent, vilket motsvarar ca 3 procent om året. Det är för låg avkastning för att motsvara risken och kurssvängningarna, men riktigt bra med tanke på att det som sagt handlade om aktieköp med maximalt dålig tajming.
Redan i januari i år nådde avkastningsindexet det gamla kursrekordet. Den senaste börskraschen krävde alltså fem och ett halvt år innan den mest otursamme fått näsan ovanför vattenytan. Efter den förra börskraschen som startade den 6 mars 2000 krävdes sju år för prisindexet att återhämta sig. Med utdelningar inräknade ännu snabbare, men Stockholmsbörsens sajt har inte historiska data för avkastningsindexet tillräckligt långt tillbaka.
Min slutsats är att strategin att köpa och behålla funkar trots maximalt dålig tajming om du är så långsiktig som fem till sju år. Slår du index och/eller tajmar det hela lite bättre får du bra avkastning. Köper du kvalitetsaktier som Axis, Alfa Laval, Atlas Copco och Handelsbanken mitt i en börskrasch gör du rena klippen på lång sikt.

tisdag 12 november 2013


 Staxängs bok hyllas och väntas bli årets julklapp i Bohuslän

 
Prosten Sten Edgar Staxängs nya memoarer hyllas i medierna. Boken som släpptes i augusti har redan blivit en storsäljare och väntas bli årets julklapp i Bohuslän.

Den kände prosten som gjorde Strömstad känd inte bara från predikstolen utan långt utanför. Insatserna uppmärksammades internationellt i första hand för miljöinsatserna. Kring Medelhavet blev han snabbt en kändis bland svenskarna för sina år där med arrangemang som lockade storpublik.
 

 Boken har uppmärksammats i både lokala medier och rikspressen. 

Stefan Edman har  skrivit  en ledare i Bohusläningen bl.a "Om sitt hädelserika liv har han skrivit en fin, livfull bok . . Om de oräkneliga mötena med kända personligheterna som blivit författarens signum, Sten Edgar står i händelsernas centrum, och han minns dem alla, gesterna, de dråpliga anekdoterna".


Staffan Heimerson har noterat på sin sida i Aftonbladet :Författaren är Sten Edgar Staxäng, en folklig och finurlig präst, berömd för att ha gjort sin kyrka, Strömstads, till en paradplats för inbjudna artister, celebriteter . . . . 


Konstnären Lennart Jirlow skriver: Jag tycker att det står så mycket av intresse, alla de personer du berättar om, episoder, porträtt av människor, synpunkter på allt och alla, genomgående av vänlighet och en positiv syn på tillvaron. Man känner lust att du skall berätta mer . . . varför inte skriva en bok till?


Regissören, skådespelaren, tidigare chef för Svensk filmindustri, författaren bla. boken Torgny Segerstedt, Kenne Fant skriver: "Dina memoarer for mig att tänka på en av Ingmar Bergmans mest lyckade filmer "Nära livet", Du för läsaren verkligen nära alla de människor du så levade beskriver.

 

Terje Fredh skriver i Lysekils-Posten och Orust-Tjörn: "Oavsett om man bor i Brodelen, Lysekil, Strömstad, Göteborg, Uppsala eller Rivieran, så inbjuder boken att läsa vidare. Många gånger  spännande att titta in i kända namns vardag. Bildmaterialet är av bra klass, nästan aldrig publicerat. Det är en bok som kan rekommenderas".

 Internationellt uppmärksammad
Staxängs  miljöengagemang, har uppmärksammats internationellt i en forskningsrapport Saving Nature, sprid i Europa, USA och Canada.

 
Sten Edgar Staxäng är givetvis glad över alla hälsningar och glada tillrop han får från hela landet.
- Jag får hälsningar och kommentarer från läsare från Luleå till Skanör och Falsterbo, säger han.
I Dagens Nyheters nättidning har Bokus.com annonserat boken fortlöpande på dess första sida. Man marknadsför den tillsammans med den nyutkomna boken om kungens fyrtioårs tid som konung i Sverige.
Som den affärsman Staxäng är så är han givetvis inte sen att påpeka att boken kan köpas i varje bokhandel och att den är utgiven på GML:s förlag Stockholm.

onsdag 6 november 2013

Ljungskilebo basar för ny Lutherhjälpsorganisation






Nordiska Lutherhjälpen - ny organisation som vill ta vara på det gamla




Ljungskilebon Carl-Henrik Karlsson ligger bakom en ny nordisk hjälporganisation. Han tog initiativet att starta den nya organisationen som nu växer snabbt.

Lutherhjälpen gick för några år sedan samman med Svenska kyrkans mission och bytte namn till Hela världen. Sedan en tid används namnet Svenska kyrkans internationella arbete. Men alla har inte samma förtroende för det nya. En del tycker det har blivit en så stor apparat och att det kan kännas svåröverskådligt. En del är också frågande till om inte Kristusbekännelsen har kommit i skymundan i den nya organisationen. Det finns idag ett flertal mindre organisationer som driver barnhem etc., men det har inte funnits någon samlande organisation som även omfattar katastrofarbete. Inte förrän Nordiska Lutherhjälpen såg dagens ljus.

Såg behovet

Initiativtagaren till Nordiska Lutherhjälpen, tillika ordförande, är församlingspedagog Carl-Henrik Karlsson från Ljungskile. Anledningen var att han såg behovet av samlande biståndsorganisation sedan Lutherhjälpen lagts ned. En organisation som kunde förmedla bistånd genom erkända lokala projekt. Men som samtidigt räcker evangeliets gåva till den som önskar ta emot, oavsett religiös tro, kön eller ursprung - alla är lika mycket värda, alla är skapade till Guds avbild. Carl-Henrik menar att man vill se till hela människan - kropp, själ och ande.

Sålde fågelholkar

Själv minns Carl-Henrik Lutherhjälpsauktionerna i Svenneby i norra Bohuslän där han växte upp. Man sålde fågelholkar, fastlagsris och mycket annat. Och det blev mycket pengar. Pengar som gick till de som behövde dem bäst. Även om det inte blev så, funderade familjen en gång på att låta sin gamla SAAB 96 gå på auktionen. Han minns auktionerna som folkliga, fyllda med glädje, saft och kakor. Och man gjorde något gott tillsammans.

Rio och Tanzania


Nordiska Lutherhjälpen grundades i slutet av 2011. Idag stöttar man utsatta kvinnor i Rio, genom ett mödrahem som Stefan Martinsson leder, gatubarn i Tanzania som får både hem och utbildning, samt en hantverksskola i ett annat område i Tanzania som utgår från hjälp till självhjälp. Det sistnämnda är ett projekt som leds av kyrkoherden i Hunnebostrand Per-Olof Olsson. Utöver detta arbetar man även med katastrofbistånd genom ett lutherskt amerikanskt katastrofarbete med mångårig erfarenhet.
-Jag är tacksam för det gensvar som organisationen fått, säger  Carl-Henrik Karlsson. Organisationen har redan givare från norr till söder, även om Bohuslän är väl representerat.
- Och pengarna går verkligen fram, framhåller Carl-Henrik. Men mest tacksam är han över att det nu finns en biståndsorganisation som med glädje bekänner sig till Kristus och med sina två händer förmedlar vårt dagliga bröd med ena handen, och livets bröd med den andra.

Fakta om Nordiska Lutherhjälpen

Grundades 2011.

Organisationen har styrelse och stadgar. Medlemskap kostar 100 kr.

Webbsida: nordiclutheraid.org

Motto: Bistånd utifrån kallelsen i evangeliet

Plusgiro: 62 86 94-2
Bankgiro: 832-3354


Logotype: "Utifrån kallelsen i evangeliet vill vi med våra två händer förmedla bistånd och livets bröd till vår värld. Med korset i centrum omsluts världen av Faderns händer som vi lägger våra händer i. Tillsammans bildar de ett bröd - en oblat. (Joh 6:51)"

_____________________________________________

 Den som vill veta mer kan kontakta:

Carl-Henrik Karlsson

Skafteröd 601

459 91 Ljungskile

Tel 0760-390084

 

 
 

Vackra danska gravar

fredag 1 november 2013

Publicister kan rädda tidningarna

En f d medarbetare på Göteborgs Postens redaktion, Peder Grell,  har en egen blogg där han tänker till om ett och annat i tiden. Nu har han skrivit om sitt gamla företag och jag publicerar det här som ett inlägg i den debatt om tidningarnas framtid som förs på denna sida.
Välkommen att tycka till Du också.

Så här skriver han:

GP är illa ute
Allt hänger ihop.
Medieföretaget Stampen har för lånade pengar köpt ett imperium. Men lån kostar. Förr eller senare skall pengarna tillbaka och under tiden ska räntorna betalas. För att ha råd med det här måste man spara (förutom när det gäller utdelning till ägarfamiljen Hjörne).
Och sparbetingen gäller inte minst flaggskeppet GP - men att låta verksamheten drabbas när det gäller en tidning är vanskligt. En tidning står och faller med bra journalistik, och dylik kostar pengar. Ekvationen är hur enkel som helst.
Det är därför publicister slåss med näbbar och klor för att behålla någorlunda starka ekonomiska muskler när direktörer och controllers kommer med sina rödpennor.
Problemet för GP är att det inte finns en publicist så långt ögat når nere vid Polhemsplatsen. Det är soprent, och den som skulle ha lite ambition kvävs av ledningen. Styrelsen har nämligen tillsatt en redaktionsledning vars arbetsuppgifter inte har ett dugg med publicitet att göra. Innertrion Krönlein, Jonzon och Goliger är väl i det avseendet den svagaste uppställning man kan tänka sig.
Men de är duktiga på att lyda order. Det är därför chefredaktören ser det som en framgång när den ena journalisten efter den andra lämnar GP. Det har varit rena lämmeltåget genom dörrarna, och det är tunga pjäser som valt att fly Hjörnes borg.
Utrymmet räcker inte för att räkna upp alla högklassiga journalister och fotografer som sökt sig andra arbetsplatser men avtappet är av den omfattningen att vilken normal arbetsgivare som helst borde bli orolig, för att inte säga skräckslagen
Varför vill dugligt folk inte jobba kvar på GP? Det är den första frågan ledningen borde ställa sig.
Men icke. Istället är det en förnöjsamhet som sprider sig. Det är inte bra folk som försvunnit. Det är ett antal kostnadsställen.
Hur skall vi klara oss när vi dränerats på så otroligt mycket kvalitet? Det borde vara lednigens andra fundering, men den dyker inte upp just på grund av avsaknaden av publicister.
Det säger sig självt att ett tapp av duktig arbetskraft i den här storleksordningen får konsekvenser. Det krävs inget geni för att räkna ut den saken. Det blir ju inte bättre av att många av dem som av olika anledningar stannat kvar tappat sugen.
En tidningsredaktion är inte en arbetsplats vilken som helst. Den går inte att drivas efter någon mall från Handelshögskolan. En redaktion är (eller borde vara) en frustande arbetsplats fylld av kreativitet och oftast egensinnade men passionerade människor. Det är kött och blod, ibland blixtsnabba beslut som kräver mod och improvisationsförmåga. Samtidigt måste det finnas ansvar och omdöme, men det skall blandas med framfusighet och uppkäftighet. Till detta kommer en osviklig förmåga att, ofta under stress, kunna formulera sig eller redigera en sida. Dessutom är en utomordentlig social kompetens nästan en nödvändighet.
Det finns inte många människor som på en och samma gång uppfyller alla de här kraven. Därför är riktigt bra journalister en bristvara.
Om man förlorar de man har märks det, om man säger så.
Och det märks på GP. Tidningen har blivit sämre. Nu till den milda grad att alltfler funderar på om den där prenumerationen verkligen är värd pengarna. Tidningen är illa ute. Upplagan bara sjunker och styrelsen har nog bitit sig själv i svansen.
Glömde för övrigt några omdömen om bra journalister och publicister. De står upp för principer, kan vara både stökiga och bråkiga och lyder inte alltid ägarnas minsta vink. De slåss för andra värden än de rent ekonomiska och blir då stundtals obekväma.
Och dylika figurer vill vi ju inte ha...

Debatten om tidningar går vidare

Roger Johansson är en flitig Facebookdebattör och levererar nu ett nytt inlägg i debatten om tidningarna idag och i framtiden.  Så här skriver han:
Papperstidningarna har problem. Prenumeranterna sviker. Den yngre generationen har inte morgontidning (har frågat mina yngre medarbetare). Annonsintäkterna minskar. Distributions- och tryckkostnaderna ökar. En fungerande affärsmodell för att ta betalt för tjänster på nätet finns ännu inte. Gratisgenerationen vill inte betala. Återstår den enda besparingsmöjligheten - mindre personal.

I brist på kvalificerad text blir bilderna allt större. Arkivbilder på näst intill helsidor blir allt vanligare i vår lokaltidning Bohusläningen. Tidningen blir allt mindre intressant. I desperation hemfaller man till den lynchjustis, som tidigare hänfördes till kvällspressen. Ledarredaktionen pläderar inför allt färre intresserade läsare för tidningens betydelse för demokratin. Politikerna säger upp prenumerationen.

Fortsätter det så här kan man undra över om någon kommer på morgontidningens begravning.